En knasig längtan...

Jag längtar efter rutiner. Rutiner som i det här fallet innebär att jag börjar jobba igen. Att semestern tar slut. Sjukt!

Barnen somnar riktigt sent, sover sent på eftermiddagen vilket innebär lika sent igen. Jag går en jobbig "kur" som ska rena kroppen och den tar slut på söndag. Mat och rutiner, det är vad jag längtar efter.

"Säg till pappa..."

Mammor och pappor tjafsar nog alltid lite. Det gör vi här hemma också. En av de sakerna vi ofta kan bråka om är att jag inte tycker att Sigge pratar tillräckligt mycket kurdiska med barnen. "Säg till pappa att han ska prata kurdiska med dig". "Varför pratar du inte kurdiska med dem?" "Säg det på kurdiska också".

Jag inser att det är upp till honom. Men varje gång han pratar svenska med dem så känns det som att en kniv sticks in i mitt bröst. Jag tycker det är så otroligt synd att jag inte kan arabiska. Fler språk skapar samhörighet och arbetsmöjligheter. Varför kan man som förälder inte anstränga sig lite och ge en så otroligt fin gåva, helt gratis, till sina barn?

Filmen kommer till dig.

Mikaela och Natali fick idag, via mig, veta hur tufft det kan vara ibland som småbarnsföräldrar som inte avsätter den tiden man borde till varandra. De ville bjuda mig på bio som uppmuntran. Jag tackade nej då det inte kändes helt rätt att lämna familjen. 

Då knackar det på dörren och in kommer de med blommor, glass, godis och film. "Om du inte kan komma till filmen så kommer vi till dig". Jag vill bara böla så gulliga är de. Det är ett privilegium att ha en så underbar familj som stöttar en när det är lite vingligt på hemmafronten.

Dåligt minne?

Barnen säger allt som ofta så roliga saker. Varje gång tänker jag att jag ska delge er via bloggen, men när kvällen kommer och jag har lite tid så minns jag verkligen inte vad de sa. 

Men idag kommer jag i alla fall ihåg att Angelina sa:

-Men jag måste titta tv. Lite tv. Jag e liten.

Jag måste helt enkelt börja skriva upp direkt när de säger tokiga saker.

Lukt-lös?

Jag är sjuk! Jag hostar, är förkyld och har grymt ont i halsen när ja sväljer. Tyvärr har jag redan varit hemma mes barnen till och från i tre veckor, så jag känner att jag måste knapra Ipren och gå till jobbet. 

Det var länge sen jag var så här förkyld och det var en upplevelse igår att äta apelsin utan doft eller smak. När jag borstade tänderna i morse så kunde jag inte andas och kände mig kvävd av allt skum som blev i munnen. Och jag känner inte heller hur jag eller någonting annat luktar. Luktar jag sjuk? Svett? Jag har som vana att lukta på allt jag äter, men inte heller det går nu. 

Det suger att vara vuxen och sjuk. Raka vägen till jobbet och ingen som pysslar om en.

Samlar jag?

Idag fick jag ett nytt jobb! Jag var på anställningsintervju på Överförmyndarnämnden och vips (nja..kanske inte vips) så kommer jag arbeta som vårdnadshavare och god man åt ensamkommande flyktingbarn. 

Så, inom kort kommer jag gå ner i tid på min vanliga anställning för att ha möjlighet att tacka ja till uppdrag.

Samlar jag anställningar? Nej, jag bara älskar att arbeta med olika saker.

Liten kaka

MMS

Bakade i kväll en liten kaka till Angelinas 3 års dag. Det ska föreställa Hallongrottor. Ni som var här på Angelinas 2-års dag såg nog Hallongrottor stora som tefat p.g.a. att de flutit ut på hela plåten. I år tänkte jag göra succé med de små söta formarna med röda och rosa blommor. Tyvärr insåg jag försent att jag inte gjort Hallongrottor utan Syltkaka med form. Inte i år heller alltså kunde jag lyckas med något som ser så lätt ut. Att dessa syltkakor inte alls är lika estetiskt vacka som affärens struntar jag i till nästa år.

Jag insåg även följande: Kakorna får ingen färg trots att jag haft inne dem 20 min istället för 10! Och jag måste städa ugnsrutan (fönstret in till ugnen behöver öppnas vilket jag behöver hjälp med.).


Sjunk

När all ledig tid går åt att söka jobb, plugga, städa och göra måste-arbeten så kommer med säkerhet ett "sjunk" där allt känns ganska jobbigt. Jag har under de senaste dagarna funderat på vad jag verkligen vill och hur jag ska ta mig dit. Det kommer inte bli lätt, men det är dags att börja resan dit men inte bara det, utan ta fram modet så rädslan att misslyckas försvinner. Med två barn och utgifter så är det inte så lätt att satsa på något som känns rätt eftersom inkomsten kanske inte blir så stor som jag hoppas.

Så nu har jag en plan A och en plan B - men ändå känner jag mig nedstämd. Resan dit är lång och jag vill ha förändring NU. Alltså får jag fortsätta söka nya utmaningar dvs arbeten, forstätta plugga och ja...just nu sortera tvätten och förbereda middagen.

RSS 2.0