Tullinge Strand

Vi är numera husägare. Här kommer en liten förhandstitt.
Det kommer bli kanonfint när vi pysslat om det och gjort det till vårt.
/ Linda

Flytt

Jag undersöker ett annat bloggverktyg i en månad eller så. Ni hittar oss på www.angelinaochlupita.blogspot.com.
/ Linda

mamma är en häst under en morgonro

-94a7c8c9eaddb75225e8765ca823a12.png

Kolla varifrån!

mamma är en häst under en morgonrock.

/ Linda

Angelina har köpt glass själv igen

5663685d8bba8cb0233d14d7eddf8d76.png

Kolla varifrån!

Angelina har köpt glass själv igen.

/ Linda

Tyst som i graven

Just nu funderar jag på om vi ska byta bloggforum - därav denna tystnad.
/ Linda

test

0791ff13a0b72a7a1be0d3de96828f3a.png

Kolla varifrån!

test

/ Linda

Lupita 2 år

Idag fyllde Lupita 2 år!! 

Helt fantastiskt vad hon utvecklats på endast två år. Den lilla krabaten gör så stora intryck på oss, varje dag. Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag älskar varje andetag hon tar.

Tyvärr började inte hennes dag med sång som jag helst vill att en födelsedag ska börja med.  (Jag sprang iväg till ett läkarbesök som visade att jag hade en slags mat-allergi.) Men när jag kom hem så firade vi med paket, sång x2 och hallon med vanlijsås. Hon hade de obligatoriska djuren på bordet med siffran 2 och två tända ljus som hon blåste ut med pappa.

Hon fick en röd gitarr, lera, en vacker mätsticka (sådan man hänger på väggen, i trä och små ramar att sätta in foton i) och lite plastsaker att laga mat med. Och en slant på banken. Angelina fick en syskonpresent - en chihuahua i en väska samt koppel och matchande kläder.

Nästa helg tänkte vi ha öppet hus för Lupita -på söndag om du har vägarna förbi.

Kvällen firade vi hos David och Martina. Där fick de varsin DVD. Tack tack!
/ Linda

En knasig längtan...

Jag längtar efter rutiner. Rutiner som i det här fallet innebär att jag börjar jobba igen. Att semestern tar slut. Sjukt!

Barnen somnar riktigt sent, sover sent på eftermiddagen vilket innebär lika sent igen. Jag går en jobbig "kur" som ska rena kroppen och den tar slut på söndag. Mat och rutiner, det är vad jag längtar efter.
/ Linda

"Säg till pappa..."

Mammor och pappor tjafsar nog alltid lite. Det gör vi här hemma också. En av de sakerna vi ofta kan bråka om är att jag inte tycker att Sigge pratar tillräckligt mycket kurdiska med barnen. "Säg till pappa att han ska prata kurdiska med dig". "Varför pratar du inte kurdiska med dem?" "Säg det på kurdiska också".

Jag inser att det är upp till honom. Men varje gång han pratar svenska med dem så känns det som att en kniv sticks in i mitt bröst. Jag tycker det är så otroligt synd att jag inte kan arabiska. Fler språk skapar samhörighet och arbetsmöjligheter. Varför kan man som förälder inte anstränga sig lite och ge en så otroligt fin gåva, helt gratis, till sina barn?
/ Linda

Språkmaskin

Lupita härmar efter ALLT man säger till henne. Nu är det väldigt inne att säga -Tuch me, I love you! Bassa (sluta). Och en del kurdiska svordomar. Säger man något av misstag och Lupita är i lägenheten så kan du ge dig på att man hör henne säga samma sak trots att hon befinner sig i ett annat rum.
/ Linda

En hund

Angelina älskar djur. Hon vill ha en hund. 

I två dagar har vi haft bedårande lilla chihuahua valpen Loppan på besök. Detta efter att hon spenderat 2,5 vecka hos Sussi med hennes två rottweiler. Nu ligger hon i sin säng med sin gosehund och har precis önskat sig en hund när hon fyller år samt beklagat sig över att vi inte köpt en gosehund till Lupita.

De ska nämligen säga exakt samma saker, ha likadana kläder och leka med samma typ av leksak.


Voff! Så liten...


Tyvärr måste Loppan ha ett nytt hem.


Lilla Loppan i verkligt format.
/ Linda

Måleri måleraaaa

Idag fick flickorna gå in i badrummet med fingerfärg och en stor kartong (från deras nya bord i vitt - som jag längtat efter.) De hade så kul därinne att jag tänkte att jag skulle filma dem. Vilket jag också gjorde. Men, de anföll mig med färg och plaskade runt i hela badrummet till min förskräckelse. Handdukar, väggar, och dörren var nerstänkta...och toaletten och handfatet. 

Det tog ett tag att tvätta deras hår och kroppar, röja i badrummet och tillslut sanera mig själv. 

Angelina kommer fram och säger -Mamma, förlåt vi måla dig. Vi inte göra igen.
Hjärtat fick en kick och jag är så medveten om hur mycket jag älskar mina barn!!!!!
/ Linda

Dagar utan Angelina


Vi latade oss en del på stranden men passade även på att äta pizza och ta en öl. Något vi inte gjort på flera år. Förmodligen innan vi fick Angelina. Det känns inte så avkopplande att se efter TVÅ barn och dricka en öl, men ett gick bra. Att det just var Lupita som var med oss och inte Angelina spelade ingen roll. Det hade gått lika bra om det var tvärtom.


Vi "badade" lite till i molnskenet med lite picknick. Lupita plaskade som en tok och skrek när hon låg på mage i vattnet - Mamma, jag simmar. (fast hon läspar -Mamma, jag thimmar!)


Lupita busade med pappa så klart. Hela uppmärksamheten för sig själv. Vilken flicka som helst blir glad av sånt.


Sigge med nappflaskan i fickan. Redo att gå ut.

Jag och Lupita myser i en skön fåtölj. 


Skål på dig!


Lupita redo att somna i sin vagn. Sigge åkte hem med henne.


Jag och Linda Q gick sedan ut och festade loss på stan.
/ Linda

Sista delen av uppdateringen

  
Fika hos mormor. En tur till kossorna hann vi också med. Pelle syns i ett litet hörn till höger. 


Hur underbar är inte min mormor?!!

  
Till vänster ser ni mammas tvillingbror, Pelle.


Angelina, Gizmo, Kemal och Emma.

 
Kärlek. -Pappa, kan vi köpa den hunden?


Söt liten nyckelpiga.


Var helt säker på att de tittade... Annars en superfin bild på lilla familjen.

  
Alla ville titta på den lilla bebisen så klart.

Sedan åkte jag och Lupita hem till Stockholm med Linda Quarfordt. Angelina fortsatte sin semester hos Sussi.
/ Linda

Hysterisk mamma

Jag sitter vid Vurma och Lupita sover i vagnen. En mamma kommer ut med sitt barn som genast börjar skrika och gråta om något jag inte uppfattar. Mamman låter barnet "göra om" flera gånger - vilket innebär att barnet står, sitter och går upp ett trappsteg medan det skriker allt högre. Någon går ut från trappuppgången och då blir det hela värre ändå. Mamman daltar med sitt barn, enligt mig och jag känner en viss irritation att barnet skriker så högt 1 meter från en sovande Lupita.

Jag ropar då tyst -Flickan. Flickan med bilarna. Bebisen sover......

Jag får inget som helst gensvar från barnet och jag gör ett nytt försök. Mamman brusar du upp. -Om du säger KILLEN så kanske han lyssnar.

Hon sliter tag i barnet, i halvlång flickfrisyr, grön heldress a la 70 tal med matchande träskor, älgar iväg och SKRIKER - VI MÅSTE GÅ FÖR HENNES UNGE SOVER!!! 

Hon tappar barnets träskor flera gånger och måste vingligt ta sig ner med barnet hängandes på armen i sina stilettklackar. Jag fattar knappt vad som hände. Borde jag gått iväg med Lupita, trotts att det var jag som satt och fikade där först? Jag gav barnet och mamman en god stund att reda ut sin situation. Vad är det med folk? Var det jag eller hon som inte visade respekt för sin omgivning?
/ Linda

Om

Min profilbild


Vill du nå oss? Kontakta oss via linda.hanna@projektcentrum.se.
RSS 2.0