angelinaochlupita

Jag hade glädjen att få träffa Mattias två gånger under mitt korta besök i Jönköping. Jag älskar honom så mycket och skulle vilja ha fri tillgång på besök. Önska kan man alltid.

Mattias och jag håller i två av de fem söta valparna.

Fr v. Kevin, Lupita, Kim, Angelina, Natali, Emma och jag.

En helg i Jönköping.

Det gick kanon att åka med barnen både dit och hem. De sov mestadeled av tiden.

I Jönköping hann vi med att mysa, besöka Monky Town, A6, fira Kemals 45 års dag, träffa (förutan Susanne & co) Mattias, Annsofie, Metcho, Abraham, Etian och Alan. Vi stötte även på Sanderella & co på A6. Nästa gång kanske vi hinner träffa dig?

Höjdpunkten på resan var att klappa de 5 söta valparna.  

Älskar dig för alltid.

Jag och Angelina på väg att köpa ny bil

ligger helt stilla i flera minuter.

Angelina började med vindruvor och kex.

Lupita i söt klänning inspekterar världen.

Vad gör du för något?

Men var är Angelina?

Brunch hos Mikaela som fyller år idag. Metcho fyller också år idag. Grattis till er båda!

Klänning Angelina fick av Rickard innan han åkte tillbaka till Thailand. Den var först till Engla, men hon var för stor för den.

Susanne och Lupita

En berättelse.

Lupita ligger och sover sött i sjalen. Jag, Angelina och Lupita är på väg till Jönköping, med tåg. Jag tyckte Angelina var stor knappt 1 år och 4 månader. Lupita var 22 dagar gammal. Bugaboon var full-lastad och jag hade massor av energi.

Det första som händer är att Lupita inte gillar sjalen. Det är varmt och kletigt. Hon ammar och Angelina passar på att smita mellan mina ben som försöker hålla fast henne. Hon springer iväg i tåget och jag efter. Lupita fick ligga livsfarligt kvar på sätet - dock kom det undsättning snabbt av en man på tåget.
Hela tågresan försöker jag underhålla Angelina. Lupita sover dock som tur är. Av med vagnen som väger bly - den håller tack och lov. Väntar på nästa tåg medans Angelina skruvar sig. På nästa tåg som är fullsatt. Jag svettas och ångrar resan. Bajs i blöjan. Jag kan lätt säga att det inte är kul att byta blöja på minimal plats på två barn, varav ett vill utforska världen. Av igen och på sista tåget. Nu är vi snart där. Jag schyssar och försöker tillfredställa mina barn.
Väl framme så ringer jag Sussi. Nu är vi här! Angelina sliter sig och springer iväg på perrongen. Lupita ligger i sjalen så jag släpper vagnen och springer efter Angelina. PANG! Vagnen är nere på spåret. Tåget som börjat köra tvärbromar och folk springer i panik mot vagnen. De tror självklart att det ligger ett barn i. De hjälper mig med vagnen och jag sätter mig tacksamt i bilen. Änligen framme! Tyvärr skulle vi tillbaka igen 2 veckor senare. Men den resan är en annan historia, lite lugnare, men tokjobbig ändå.

Kontentan är att jag aldrig mer kommer åka tåg ensam med två små barn. Inte ens nu när de är 1,5 och 3 år. Kanske om 3-4 år, men det får vi ta sen.

Liten Angelina och en ännu mindre Emma sommaren 2007.

Angelinas hand fastnade i den minsta skåran till höger med hela handen. Två stora män bände loss henne medan jag satt och grät bredvid på hissgolvet. Lupita låg i min mage i ca 8-9 månaden och Sigge hörde allt via telefon. En riktig rysare än idag.

Att måla är alltid kul tycker syskonen.

Lupita och Abraham....eller är det Johan? Nej, jag tror det är Abraham.

Sara fyllde år och vi9 var där för att uppmärksamma hennes dag. Här leker flickorna ute i snön. Angelina står vid grillen. (Vi fick massor av grillat i olika former - sååå gott!)

Burkmat? Jo, det fick bli det en kväll av slump. Jag trodde dock att maten skulle ratas, men Lupita gav den 5 glufs av fem möjliga.