angelinaochlupita

Åsa och Hedvig var här (Svante hängde i rummet med Angelina). Jag tror att Lupita gillar Hedvig lite mer än Svante...och då gillar hon Svante väldigt mycket. 

Lupita sov 3 timmar och vaknade busig.

Här ser ni hur det kan gå när man så gärna vill kunna själv. Det slutade med att Lupita rev sönder blöjan i sitt försök att få på den rätt. 

Lupita fick godis av frisören.

Lupitas första riktiga hårklippning. Hon satt still och var en riktigt tålmodig tjej.

Barnen somnade i bilen 18.40. Vi bar in barnen och Lupita vaknade till varav jag lade henne på rygg i soffan. Efter att vi pysslat om Angelina så hon kom till sängs så möttes vi av den här synen. Lupita sover! Jag bar in henne i sängen och tack och lov sover hon än.

Lupita tycker det är lagom tråkigt att behöva lyssna på vuxensånger, när hon upptäckt att man kan lyssna på barnmusik på nätet. (Kolla hennes händer ;-) )

Yes! Äntligen kom youtubes Imse vimse spindel som Lupita älskar att höra, sjunga och göra rörelser till.

Jag och Lupita lyssnar på musik inför bröllopet.

Lupita leker lite vid sidan av de andra. Hon bakar kakor, åker rutchkana, gungar och leker i lekhuset.

En fasansfull upptäckt var att jag faktiskt inte vet hur mina barn leker ute. Vi har mest varit inomhus, hos folk, lekland och andra ställen. Jag känner att jag verkligen inte vill jobba 100% i framtiden. Jag vill ha tid för min familj, inte bara äta middag, ha en kort stund med dem innan de somnar.

Lupita i söt klänning inspekterar världen.

Vad gör du för något?

Men var är Angelina?

En berättelse.

Lupita ligger och sover sött i sjalen. Jag, Angelina och Lupita är på väg till Jönköping, med tåg. Jag tyckte Angelina var stor knappt 1 år och 4 månader. Lupita var 22 dagar gammal. Bugaboon var full-lastad och jag hade massor av energi.

Det första som händer är att Lupita inte gillar sjalen. Det är varmt och kletigt. Hon ammar och Angelina passar på att smita mellan mina ben som försöker hålla fast henne. Hon springer iväg i tåget och jag efter. Lupita fick ligga livsfarligt kvar på sätet - dock kom det undsättning snabbt av en man på tåget.
Hela tågresan försöker jag underhålla Angelina. Lupita sover dock som tur är. Av med vagnen som väger bly - den håller tack och lov. Väntar på nästa tåg medans Angelina skruvar sig. På nästa tåg som är fullsatt. Jag svettas och ångrar resan. Bajs i blöjan. Jag kan lätt säga att det inte är kul att byta blöja på minimal plats på två barn, varav ett vill utforska världen. Av igen och på sista tåget. Nu är vi snart där. Jag schyssar och försöker tillfredställa mina barn.
Väl framme så ringer jag Sussi. Nu är vi här! Angelina sliter sig och springer iväg på perrongen. Lupita ligger i sjalen så jag släpper vagnen och springer efter Angelina. PANG! Vagnen är nere på spåret. Tåget som börjat köra tvärbromar och folk springer i panik mot vagnen. De tror självklart att det ligger ett barn i. De hjälper mig med vagnen och jag sätter mig tacksamt i bilen. Änligen framme! Tyvärr skulle vi tillbaka igen 2 veckor senare. Men den resan är en annan historia, lite lugnare, men tokjobbig ändå.

Kontentan är att jag aldrig mer kommer åka tåg ensam med två små barn. Inte ens nu när de är 1,5 och 3 år. Kanske om 3-4 år, men det får vi ta sen.

Burkmat? Jo, det fick bli det en kväll av slump. Jag trodde dock att maten skulle ratas, men Lupita gav den 5 glufs av fem möjliga.