angelinaochlupita

Det finns många människor jag älskar och tänker på. Ingen nämnd - ingen glömd, men här är en bild på en person som just nu ständigt finns i mina tankar.

Älskar er alla! Kram.

mitt första mobila blogginlägg.

Ringde dagis idag och berättade vad Dr Kurt Blomberg sagt, hur jag upplevde situationen och frågade vad de ansåg. Beskedet blev att vi var välkomna.

Tog Angelina i syskonvagnen och traskade i rask fart till dagis. Angelina hostade en del vilket hon inte brukar på dagarna. Jag tänkte inte så mycket på hostningarna eftersom jag tänkte på att jag skulle 1) promenera med en annan mammaledig efter dagislämning 2) följa med Mickan och fixa pass till henne 3) utvecklingssamtal för Angelina innan hämtning 4) vaccinera Angelina och Lupita på BVC. När vi svängt in på gården så säger Angelina - Mamma, mamma. Jag tittar till henne och ser att hon spytt ner hela sig. Overallen och vagnen var full av välling blandat med små korvbitar.

Jahopp, det var till att torka och göra det bästa av situationen innan vi gick hem igen. Alla som såg detta tog ett steg tillbaka med ett fasansfullt -Vinterkräksjuka! Jag orkade inte förklara för stackarna, utan gick hem igen med mina princessor. Angelina kommer vara hemma resten av veckan.

Angelina har varit pigg idag, inte hostat nämnvärt och absolut inte kräkt något mer. Vi fullföljde då nr 2 och 4, men fick inte vaccination utan vägde och mätte dem.

Angelina 18 mån kontroll
12,5 kg
85 cm lång
Ligger bra till i utvecklingen.

Lupita 3 mån
6370 gram
60 cm lång

Dr Kurt Blomberg ringde idag och gav det tråkiga beskedet att Angelina har eller har haft kikhosta. Sedan ändrade han sig och sa att vaccinet kan ge antikroppar vilka skulle kunna ge ovanstående besked trots att hon inte har kikhosta?! Men att de (han och smittskyddläkaren) för säkerhets skull gav både henne och Lupita penicillin mot kikhosta.

Han tyckte även att Angelina skulle vara hemma från dagis i 4-5 dagar! Hon har ju redan varit där hur länge som helst med hosta - smittar man hur länge som helst? Jag ska ringa til dagis i morgon och höra vad de säger om saken. Enl smittskyddslagen ska de vara hemma tills kikningarna slutar och sådana har hon inte haft alls.

Jag fasade för att ge penicillinet, men till min stora glädje så tyckte Angelina att det var gott! Lupita däremot fick snällt tacka och ta emot (hon får penicillin då hon inte är vaccinerad).

Långt-bort-från-stan är stället där Mickan och Deniz bor. Vi hämtade Mickan på jobbet idag, stod i 15 långa minuter och väntade på att tåget skulle komma när vi skulle åka hem till henne. Tack och lov så är Mickan bästa lektanten i stan, förmodligen bäst i hela Sverige. Väl framme i Långt-bort-från-stan så fick vi åka hiss med glasrutor insmorda i både snor och kiss. Varför kan inte Connex tvätta hissarna ordentligt? Det är vi mammor och pensionärer som får stå ut med stanken.

Väl hemma hos Mickan och Deniz så fick vi spenatsoppa med ägg - med två gulor. Finns det ägg som alltid har två gulor - alltså som läggs av en speciell sort höna? Av tre skalade ägg hade samtliga ägg två gulor.

Efter, innan och lite under tiden vi åt så busades det en hel del, både med Deniz och Mickan. Sedan kom pappa Sigge och hämtade oss eftersom Långt-bort-från-stan ligger just långt bort.

Helt plötsligt så inser jag att Lupita blivit stor! Inte bara till växten och vikten - då hon är klart längre och tyngre än sin syster när hon var i Lupitas ålder - utan att hon KAN. Hon kan sitta i Bumbon ett par minuter och joddla. Och har börjat med de klassiska sit-upsen igår (läs 28/10). Så nu är hon sugen på att vara med och se saker. Dessutom har hon upptäckt sina händer. Jag trodde ett bra tag att hon var konstant hungrig, men hon vill bara mumsa på de goa händerna.

Det var inte bara Lupita som gillade Bumbon. Storasyster har lagt beslag på den och använder den både som pall, stol och potta (!) fast blöjan behålls på såklart.

Idag har det varit storkalas här i villan i Jönköping. Massor av ballonger, mat och stora läckra tårtor. Alla barn fick en present OCH alla fick fiska i fiskdammen till de vuxnas förtjusning.

Som kaka på moset så tog det minsta födelsedagsbarnet, Emma, hela sju steg och kort därefter så fyllde hon på med fem extra om det var någon som missade de första sju. Härlig tjej som faktiskt har bestämt sig för att börja gå nu när hon är stor - 1 år redan. Grattis Emma!

Det andra födelsedagsbarnet - Evve, vår klippa, fyllde 17 år för någon vecka sedan. Jag förstår inte varför jag tvivlade, men hon blåste ut alla 17 ljus innan jag hann reagera och föreviga ögonblicket. "Det är lungor som inte röker" sa min äldsta syster och jag sträckte på mig då jag blir så stolt att min lillasyster är 17 år och har valt att inte röka. Härligt tjejen! Du kommer komma långt i livet med den viljan, för det är banne mig inte lätt att välja rätt när man växer upp.

- Oj oj! Oooo! Oj oj! (Angelina från sovrummet)
- Vad är det hjärtat?
- Mamma. Oj!
Jag går in i sovrummet och Angelina pekar på bebisen i spjälsängen. Tittar på Lupita och ser att hon har kräk i hela ansiktet, magen....hela vägen ner till ändan vid fötterna. Det måste stått somen fontän från stackarn.
- Oooj! hör jag igen från Angelina som var vittne till fontänen.

Åker senare på dagen till Jönköping med båda barnen. Har med en vännina som hjälp till Lupita som sitter därbak i babyskyddet. Lupita hostar lite lätt varav vänninnan säger:
- Har du något att dricka till henne?
- Eh, bröstmjölk?! Tycker du att hon ser törstig ut?

Tänker inte ofta på hur det är att inte ha barn, men idag var det glasklart. Helt underbar upplevelse faktiskt.

Just nu i skrivande stund så har Mackan värkar. De kommer var 10:e min och vattnet har gått. Jag känner mig så speedad och kan inte tänka på att jag borde sova istället för att hänga här vid datorn.

När jag födde Lupita så fick jag uppleva hur det "ska" eller i alla fall borde kännas att föda barn och det var så häftigt! Jag skulle kunna tänka mig att föda barn igen och den känslan fanns absolut inte när jag fött Angelina. Så nu sitter jag här och är avis på den förhoppningsvis underbart häftiga upplevelse som Mackan kommer få uppleva.

Tills  Mackan skänker en bild på lilla underverket så bjuder jag på lite nostalgi.

Det finns många saker Angelina kan själv nu. Förutom att hon har börjat säga fler ord så  har hon börjat ta av sig/klä på sig, dra stolar dit hon vill nå upp, skriker högt och länge, går till pottan för att kissa - det har även hänt på natten. Hon vet hur man sätter i proppen - dvs nappen - i Lupita, att pappa är bäst på att busa och mamma alltid blåser på en tå om man slagit sig. Hon har fått upp ögonen för frukt och mjölk, men gillar fortfarande välling bättre än mat. Kort sagt kan man säga att det händer en hel del hos vår lilla tjej.

 Blir blöt när hon diskar.

 På med trosor.

 Väntar snällt på sin napp.

 Hjälper till att laga/baka pizza.

Angelina verkar må lite bättre. Hon är förkyld men har inte hostat på två nätter. Däremot så SKA hon in i vårt sovrum så fort hon vaknar upp på kvällen/natten. Jag sover som en kratta och har vid det här laget så himla ont i kroppen att jag tog värktabletter imorse. På ena sidan ligger Angelina och på den andra ska man amma Lupita - på 90 cm! Sigge sover så gott på sin sida att jag ibland vill skrika högt.

Tyvärr har dessutom Lupita blivit förkyld. Hon hade svårt att andas inatt och jag försökte hjälpa henne med både koksaltlösning, neseril och Näsfridan. Hon tokkräktes två gånger och ytterligare imorse. Hela hon och alla sängkläder fick raskt åka ner i tvättkorgen.

Totalt har jag därför VAKNAT:
1 av telefonen
1 av att Angelina bärs in i vår säng av Sigge
2  för att Angelina gråter - jag ger henne napp
1  för att Angelina vill ha välling
2 för att Sigge rullar över på vår lilla sida och jag är tvungen att putta hårt på honom för att han ska flytta sig
2 för att amma Lupita, lyssna på hennes andning och byta kräkkläder (ca 1 timma)
1 för att brösten läcker och jag ligger i en kall mjölkpöl

10 gånger på en natt från 22-07.45 Jag förstår varför jag känner mig sjuk!

Dr Kurt Blomberg ringde idag och sa att Angelina i alla fall inte hade Mycoplasma, men att kikhostprovet inte var färdiganalyserat. Nehäpp. Det kan i alla fall inte bli mycket värre än så här känns det som.

Angelina var hos Dr Kurt Blomberg idag. Han var förbryllad av hennes hosta och gick med på att ta prov både på kikhosta och något annat jag inte minns namnet på. Angelina skrek av förtvivlan när de tryckte in en lång pinne i näsan på henne och jag satt som en fiolsträng och höll om stackarn.

Nu måste vi vänta ända till torsdag innan vi får svar på proverna och innan dess så blir det ingen mirakelmedicin tyvärr. Hon får ligga i sin säng och få hostattacker tills hon kräks och sedan bäras över till mammas och pappas säng där hon sover resten av natten.

Igår var jag och Angelina på jourmottagningen eftersom hon hostar så att hon kräks på nätterna. Hon är inte sjuk på något annat sätt så jag kände mig lite löjlig när vi skulle in till doktorn. Väl därinne och jag svarat på både den ena och den andra frågan och Angelina undersökts så säger doktorn att det förmodligen kan vara kikhosta trots att Angelina är vaccinerad.

"Barnet hostar upp segt slem och ofta framkallar hostan kräkningar. Barnet är vanligtvis feberfritt." står det på vårdguiden om kikhosta. 

Nu väntar vi på att vår husläkare ska ringa för att ge besked om vi kan lämna ett prov på vårdcentralen, vilket jag hoppas att vi får. Om det inte skulle vara kikhosta så är det en otrolig lättnad, men vad skulle Angelinas hosta vara orsakat av annars? Hon hostar upp massor av segt genomskinligt slem, kräker ibland och är förövrigt pigg och glad. 

Dagarna går så fort fram. Vad som hände igår och vad som kommer att hända flyter ihop. Jag vill att mina barn ska ha möjlighet att läsa vilka tokigheter de gjort, vad vi gör i vardagen och till fest, vilka dagar som varit tråkiga och varför en dag varit speciellt underbar. Men den här bloggen är även till för släkt och vänner av precis samma skäl.



Mamma Linda, Angelina, Pappa Sigge och Lupita.