En knasig längtan...
Jag längtar efter rutiner. Rutiner som i det här fallet innebär att jag börjar jobba igen. Att semestern tar slut. Sjukt!
Barnen somnar riktigt sent, sover sent på eftermiddagen vilket innebär lika sent igen. Jag går en jobbig "kur" som ska rena kroppen och den tar slut på söndag. Mat och rutiner, det är vad jag längtar efter.
"Säg till pappa..."
Mammor och pappor tjafsar nog alltid lite. Det gör vi här hemma också. En av de sakerna vi ofta kan bråka om är att jag inte tycker att Sigge pratar tillräckligt mycket kurdiska med barnen. "Säg till pappa att han ska prata kurdiska med dig". "Varför pratar du inte kurdiska med dem?" "Säg det på kurdiska också".
Jag inser att det är upp till honom. Men varje gång han pratar svenska med dem så känns det som att en kniv sticks in i mitt bröst. Jag tycker det är så otroligt synd att jag inte kan arabiska. Fler språk skapar samhörighet och arbetsmöjligheter. Varför kan man som förälder inte anstränga sig lite och ge en så otroligt fin gåva, helt gratis, till sina barn?
Språkmaskin
Lupita härmar efter ALLT man säger till henne. Nu är det väldigt inne att säga -Tuch me, I love you! Bassa (sluta). Och en del kurdiska svordomar. Säger man något av misstag och Lupita är i lägenheten så kan du ge dig på att man hör henne säga samma sak trots att hon befinner sig i ett annat rum.
En hund
Angelina älskar djur. Hon vill ha en hund.
I två dagar har vi haft bedårande lilla chihuahua valpen Loppan på besök. Detta efter att hon spenderat 2,5 vecka hos Sussi med hennes två rottweiler. Nu ligger hon i sin säng med sin gosehund och har precis önskat sig en hund när hon fyller år samt beklagat sig över att vi inte köpt en gosehund till Lupita.
De ska nämligen säga exakt samma saker, ha likadana kläder och leka med samma typ av leksak.
Voff! Så liten...
Tyvärr måste Loppan ha ett nytt hem.
Lilla Loppan i verkligt format.
Måleri måleraaaa
Idag fick flickorna gå in i badrummet med fingerfärg och en stor kartong (från deras nya bord i vitt - som jag längtat efter.) De hade så kul därinne att jag tänkte att jag skulle filma dem. Vilket jag också gjorde. Men, de anföll mig med färg och plaskade runt i hela badrummet till min förskräckelse. Handdukar, väggar, och dörren var nerstänkta...och toaletten och handfatet.
Det tog ett tag att tvätta deras hår och kroppar, röja i badrummet och tillslut sanera mig själv.
Angelina kommer fram och säger -Mamma, förlåt vi måla dig. Vi inte göra igen.
Hjärtat fick en kick och jag är så medveten om hur mycket jag älskar mina barn!!!!!
Dagar utan Angelina
Vi latade oss en del på stranden men passade även på att äta pizza och ta en öl. Något vi inte gjort på flera år. Förmodligen innan vi fick Angelina. Det känns inte så avkopplande att se efter TVÅ barn och dricka en öl, men ett gick bra. Att det just var Lupita som var med oss och inte Angelina spelade ingen roll. Det hade gått lika bra om det var tvärtom.
Vi "badade" lite till i molnskenet med lite picknick. Lupita plaskade som en tok och skrek när hon låg på mage i vattnet - Mamma, jag simmar. (fast hon läspar -Mamma, jag thimmar!)
Lupita busade med pappa så klart. Hela uppmärksamheten för sig själv. Vilken flicka som helst blir glad av sånt.
Sigge med nappflaskan i fickan. Redo att gå ut.
Jag och Lupita myser i en skön fåtölj.
Skål på dig!
Lupita redo att somna i sin vagn. Sigge åkte hem med henne.
Jag och Linda Q gick sedan ut och festade loss på stan.
Sista delen av uppdateringen
Fika hos mormor. En tur till kossorna hann vi också med. Pelle syns i ett litet hörn till höger.
Hur underbar är inte min mormor?!!
Till vänster ser ni mammas tvillingbror, Pelle.
Angelina, Gizmo, Kemal och Emma.
Kärlek. -Pappa, kan vi köpa den hunden?
Söt liten nyckelpiga.
Var helt säker på att de tittade... Annars en superfin bild på lilla familjen.
Alla ville titta på den lilla bebisen så klart.
Sedan åkte jag och Lupita hem till Stockholm med Linda Quarfordt. Angelina fortsatte sin semester hos Sussi.
Hysterisk mamma
Jag sitter vid Vurma och Lupita sover i vagnen. En mamma kommer ut med sitt barn som genast börjar skrika och gråta om något jag inte uppfattar. Mamman låter barnet "göra om" flera gånger - vilket innebär att barnet står, sitter och går upp ett trappsteg medan det skriker allt högre. Någon går ut från trappuppgången och då blir det hela värre ändå. Mamman daltar med sitt barn, enligt mig och jag känner en viss irritation att barnet skriker så högt 1 meter från en sovande Lupita.
Jag ropar då tyst -Flickan. Flickan med bilarna. Bebisen sover......
Jag får inget som helst gensvar från barnet och jag gör ett nytt försök. Mamman brusar du upp. -Om du säger KILLEN så kanske han lyssnar.
Hon sliter tag i barnet, i halvlång flickfrisyr, grön heldress a la 70 tal med matchande träskor, älgar iväg och SKRIKER - VI MÅSTE GÅ FÖR HENNES UNGE SOVER!!!
Hon tappar barnets träskor flera gånger och måste vingligt ta sig ner med barnet hängandes på armen i sina stilettklackar. Jag fattar knappt vad som hände. Borde jag gått iväg med Lupita, trotts att det var jag som satt och fikade där först? Jag gav barnet och mamman en god stund att reda ut sin situation. Vad är det med folk? Var det jag eller hon som inte visade respekt för sin omgivning?
Början på en uppdatering...
Semestern började med en resa ner till Jönköping. Vi träffade många den här gången vilket kändes superhärligt! Några finns dock inte på kort....Annsofie, Mattias, pappa, Verde, Robert och Engla mfl.Här kommer ett axplock på de jag faktiskt fångade på bild.
Krille fick sina bilder som han skapade någon gång mellan 1991-1993.
Barnen tittade intresserat på och berömde de fina teckningarna.
Evelina fick även sina teckningar och små alster.
Så här fint målade hon. 3-4 år gammal.
Kim och Lupita äter glass i stadsparken. Vi var där och åt picknick och lekte i klätterställningarna.
Emma, Angelina och Lupita.
Vi träffade Stina och Leo i Liljeholmsparken. Åt massor av "gubbar" som Angelina och Lupita säger.
Sedan gick vi till Stinas mysiga gård och hade riktig fika på saft, kex och bullar.Leo charmade oss alla.
Angelina leker hemma hos Evelina.
Robert och Evelina
Mormor och Lupita
Mormor-mys
Morfar och jag
Liten söt bebis tillverkad av Madelene och Kristian.
Små töser får stora kläder på landet.
Puss på dig lilla hästen som jag tror heter Sussi...eller om det var Linda.
Glitterskor på landet.
Dessa söta kattungar som bor hos mormor och morfar behöver nya hem. Vill du ha en?
Angelina bygger högt på Monky Town.
Linda Q, Jonna och Maja kom dit. Sara Rye också, men jag har tyvärr inget kort på henne.
Pierre, Gismo och Kemal slappar på terassen.
....Fler bilder kommer, men nu ska jag vara lite social med Sussi som kommit upp från Jönköping.
Semester på bloggen
Nu är snart min blogg semester slut. Bara så ni vet så har jag inte glömt bort bloggen. Jag har bara gjort andra saker och inte suttit vid datorn så mycket.
Bloggen får även ett nytt utseende. Just nu ser ni ett första utkast. En del pill att fixa med samt att bilderna ska ändras. När den väl är klar så kommer ni märka det. :-)
Löss?
Angelina och Lupita har börjat klia sig i håret. Inte frenetiskt, men mer än jag tycker är okej för att vara normalt. Alltså har min lusfobi satt in och jag har kammat, kammat och kammat. Jag har letat lusägg och bett andra titta efter "sand" som jag säger till dem då Angelina uppfattat att "hon har löss" - vilket inte alls är sant. Vi hittar ingenting!
Lite sand, mjäll och skorv är det jag hittar. Vi schamponerar lagom ofta... förresten. Kan det vara det nya schampot som spökar?
Filmen kommer till dig.
Mikaela och Natali fick idag, via mig, veta hur tufft det kan vara ibland som småbarnsföräldrar som inte avsätter den tiden man borde till varandra. De ville bjuda mig på bio som uppmuntran. Jag tackade nej då det inte kändes helt rätt att lämna familjen.
Då knackar det på dörren och in kommer de med blommor, glass, godis och film. "Om du inte kan komma till filmen så kommer vi till dig". Jag vill bara böla så gulliga är de. Det är ett privilegium att ha en så underbar familj som stöttar en när det är lite vingligt på hemmafronten.
Emma, en busunge (bloggbesök om Emma)
Susanne berättade följande idag.
1. Emma frågade Kemal om hon kunde ta på Katinka kopplet. Kemal hade sagt att hon kunde pröva, men Katinka brukar inte vilja bli kopplad utan gå därifrån. Efter en stund ber Kemal Kim titta vad Emma håller hus. Kim kunde inte hitta henne. Kemal och Kim letar då tillsammans men hon är borta! Kemal tar på sig skorna och går ut där han möts av en kvinna som håller Emma i handen och Katinka i kopplet.
Emma hade kopplat Katinka och gått ut med henne. Iförd blöja och skor. De hade promenerat ner till stora vägen där kvinnan anade oråd - En 2-åring och en rottwailer. Emma berättade att hunden hette Katinka och kvinnan visste var Katinka bodde vilket var tur för Emma.
När Kemal frågade Emma varför hon gått ut så svarade Emma att de skulle gå och titta på flygplanen.
2. Emma strosar runt på Willys i väntan på att Kemal och hon kommer fram till kassan. Hon är alldeles i närheten. Kemal lassar upp varorna och märker plötsligt att Emma är borta. Han ropar och letar. Då kommer en kvinna fram och frågar om han tappat bort ett barn? Ja, var svaret. Jag såg en flicka på parkeringen svarar hon och Kemal rusar ut. Där står Emma vid bilen och hänger. Kemal var lättad att hitta henne, men varför gick hon ut? Emma svarade - Jag vill åka hem nu.
Grattis Kristian och Madeleine
En 48 cm lång flicka på 3530 gram föddes i raketfart den 1 juli. Jag är så glad att ni nu är en liten familj.
Tyvärr lyckades jag inte lägga in en bild, men jag hoppas på ett mail så kan jag lägga in en bild lite senare. Jag har i alla fall sett henne och hon är alldeles bedårande söt.
