"Säg till pappa..."
Mammor och pappor tjafsar nog alltid lite. Det gör vi här hemma också. En av de sakerna vi ofta kan bråka om är att jag inte tycker att Sigge pratar tillräckligt mycket kurdiska med barnen. "Säg till pappa att han ska prata kurdiska med dig". "Varför pratar du inte kurdiska med dem?" "Säg det på kurdiska också".
Jag inser att det är upp till honom. Men varje gång han pratar svenska med dem så känns det som att en kniv sticks in i mitt bröst. Jag tycker det är så otroligt synd att jag inte kan arabiska. Fler språk skapar samhörighet och arbetsmöjligheter. Varför kan man som förälder inte anstränga sig lite och ge en så otroligt fin gåva, helt gratis, till sina barn?
Kommentarer
Trackback
