angelinaochlupita

...hela natten för första gången i vårt liv. Inte ens Angelina har sovit borta en hel natt! Vad ska vi göra? Jag ska sooooova!!!!! Och mysa med Sigge och Angelina innan läggdax. Funderar på att köpa hem pizza och titta på tv - något som jag gör för sällan faktiskt.

Jag har packat Luppis väska och om en timme är det dax för avfärd. Sa jag att jag drömde mardömmar om detta inatt? Det gjorde jag. Men jag är säker på att Luppi är i goda händer.

Idag friade jag till Sigge. Helt oromantiskt, men romantsikt då det är ett nytt frieri. "Hans" frieri rann liksom ut i sanden när jag blev gravid med Angelina. Men nu är vi på g igen.

Tack Linn! angelina älskar 'the elephant'!

Min systers nya tatuering.

 

Vi åkte till IKEA idag för att FIKA. Utanför fick alla barn rida gratis en liten sväng om man hade IKEA family kort. Angelina grät när hon inte fick rida mer....

Inne på IKEA lekte både hon och Lupita med visningsexen av leksakerna. Vi åt lite pannkaka och drack kaffe. Angelina har inte så mycket tålamod när det gäller att sitta still och äta - rätt som det var ville hon leka och blev så arg när jag inte ville leka, utan fika. Hon tog pannkaketallriken och slängde den rätt över fiket...sedan gick hon till sin stora kärlek ABBE som kommit till IKEA. Hon grät när han gick.

Efter att ha shoppat lite onödiga (?) saker så åkte vi hem.

Imorse kl 10.16 upptäckte jag och Sigge Lupitas andra tand, högra nedre framtanden.  Grattis lilla fågelunge!

 
Vart tog våren vägen? Den som tittade fram när vi var på väg hem från dagis en dag förra veckan (tror jag det var). Längtar tills den tittar fram igen.

 
Jenny, Jocke, Måns och Majken bor nu ett i nytt supersnyggt radhus. Nice! På bilden så provar (fr vänster) Siri, Lupita och Majken alla leksaker i pölen.

 
Vi var på Andy´s lekland och busade massor tillsammans med Karolina, Arvid och Tyra. Hela dagen var superkul! På väg hem gömde sig Angelina i ett av skåpen som man låser in sina skor och andra värdesaker i.

-Tittut! hörde man....och DÄR var hon busungen.

....TAND har kommit!!!

Jag upptäckte den idag kl 18.12 eftersom hon är så gnällig att jag tänkte att NÅGOT fel måste det vara. Och där var den - en liten plutt på vänstra nedre sidan...en liten framtand. Så bedårande söt!

Vår kamera har gått sönder - lagom till garantin går ut. Måste leta upp kvittot kvickt eftersom det måste handla om en vecka tills sista dagen.

Hade jag haft pengar så skulle jag vilja köpa en digital systemkamera. Skulle vara nice eftersom det blir så superfina skarpa bilder med en sån.

UNIFEM har just nu ett upprop för att stödja arbetet mot mäns våld mot kvinnor. UNIFEM kommer att erhålla 100,000 dollar om man kan lyckas få ihop 100,000 namn före 8 mars. I nuläget är det drygt 47,000 som har skrivit på, så det ser onekligen lite bistert ut för möjligheten att få ihop 100,000 namn; man har hållit på sedan november 2007.

Klicka på länken och skriv under uppropet! (Scrolla ner på första sidan)

Skicka sedan gärna vidare till vänner och bekanta.

http://www.saynotoviolence.org/index.htm

Jag älskar mina barn så grymt. Hur kan man älska så det gör ont? Jag njuter av dem varje dag. Massor! Ser dem busa med varandra..och oss (mig och Sigge), mysa tillsammans, leva, andas...allt tillsammans. De är så vackra och jag kan inte förstå hur just mina barn blev så vackra (precis som alla andra föräldrar alltså ).

Det har redan gått 6 månader sedan Lupita föddes. När jag tänker tillbaka på den här tiden så känns det som Angelina vuxit massor. Hon var ju så liten när Lupita föddes. Nu pratar hon massor - även om det är på hennes lilla vis med ljud och gester. Hon har inte blöja dagtid. Hon visar känslor som aldrig förr - med skratt, skrik, tårar och i hennes kroppsspråk, hon skämtar! Helt bedårande. Idag ville hon vara liten igen. Flaskmatning, prova Lupitas pureer och använda Lupitas blöjor. Hon får vara liten, för såå stor är hon inte.

Lupita kan även hon göra massor av saker. Hon kan skrika, gurgla, spotta, sitta själv, gungar på knän och är på väg att krypa...snart, greppa/byta grepp och kasta mat, söker kontakt... Hon ÄLSKAR Angelina och gapskrattar åt allt Angelina gör. Om jag gör samma saker så är det inte lika kul. Hon simmar med benen när vi badar och har dykt tre gånger nu.

Det är så häftigt att se dem utvecklas och förfärande att tiden går så fort. Jag försöker då och då att stanna upp och inte bara njuta av dem utan suga ut allt som går av den fantastiska känslan av allt. Lyssna på deras andetag, titta på färgen och texturen på deras kinder, titta hur ögonen rör sig när de drömmer, se ögomfransarma böjning.

Det är en fantastisk kärlek man har till sina barn och det är inte konstigt att det inte blir så mycket kärlek över till allt det andra man hade tid för innan man fick barn.

Lupita var bara för söt när vi provade Angelinas solglasögon....vart "glaset" är har jag ingen aning om. :-/

Vi missade 6 månaders kontrollen på själva 6 månadersdagen. Men idag var vi där - 6 mån och 17 dagar gammal.

7910 gram
68 cm lång

"Gååååå" "Hejdå"



(Vill stänga dörren och gå ut. Hon har ju varit hemma hela dagen....)

.....tack för vattenlöslig färg!

Igår gick jag ensam till Jonna och hade myskväll med en massa goa gamla vänner. Barnen var hemma hos Sigge eftersom de var småsjuka. Trodde de skulle friskna till, men i morse grät Angelina otröstligt. Jag fick en tid snabbt till jourmottagningen och det visade sig att Angelina har halsfluss. Stackarn!

Nu hoppas jag innerligt att i alla fall Lupita slipper halsfluss....

Den första tiden här hemma trodde jag tvåbarnschocken handlade om stress. Det var jobbigt att lägga barnen själv, att amma samtidigt som Angelina sprang omkring och riskerade att skada sig, byta två bajsblöjor nästan samtidigt som den första börja kräkas osv.

Sedan kom en period av lugn. Visst kunde det vara jobbigt, men hjärtat befann sig inte i halsgropen i alla fall.

Och så blev Angelina och Lupita större och idag infann sig en rejäl chock som slutade i ett kaos med tillhörande tårar. Angelina, min lilla princessa, söta lilla hjärtevän...har hittat sin djävul. Hon bits, rivs, kastar mat, kissar överallt, slår Lupita och den där listan skulle kunna bli lång. Pricken över i:et idag var att hon välte gåstolen - men Lupita i!!!! Jag sprang över vardagsrummet, halkade och slog i svanskotan så jag knappt kan sitta, men lyckades i alla fall dämpa Lupitas fall med foten. Hanna (en dagismamma) hörde spektaklet i telefon.

När Sigge kom hem blev Angelina jätteglad, springer fram till sin kära lillasyster (ja, Angelina älskar sin syster. Henne är det första hon frågar efter på morgonen) och drar henne i håret. Varför?

Svartsjuka? Två-års trotts? Jag har ingen aning och vet inte heller hur man ska tackla denna nýa, mindre charmiga, bit av min lilla princessa.

Det blev för mycket tillslut. Jag bölade och tårarna sprutade. Ska det vara så här? Kan jag aldrig mer lämna Lupita för en sekund utan att riskera att Angelina drar iväg henne i fötterna? Jag kände mig värdelös som mamma. Vem kan sånt här? Dessutom så har jag fula kläder, jag sminkar mig aldrig och har fortfarande gravidmage trots att Lupita är över 6 månader.

En chock. Tvåbarnschock!

Lupita växer onekligen. Jag vet det med säkerhet då kläder blir för små och BVC kurvan ökar. Men titta på det här!



6 dagar gammal



6 månader och 8 dagar gammal

Vi var tvugna att klippa Angelina. Håret hängde i ögonen och det blev toktovigt därbak när hon sov. Så nu har hon lugg och håret är lite uppklippt. Linda Blixt (frisören) klippte som en blixt *ler* och Angelina satt still eftersom hon satt i mitt knä och lekte med en vattenspruta (sprutade vatten på spegeln, mamma, sig själv och i våra munnar). Sedan fick hon balsamspray i håret och fick hjälpa till och städa.

2 ägg
3 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
100 g smält smör

1. Häll ner allt i en bunke, rör om tills det blir slätt - klart!
2. Ner i muffinsformar (1/2 formen ska vara full).
3. In i mitten av ugnen 200 grader.
4. Låt stå tills "toppen" blir fast (ca 10-15 min). De kommer vara skakiga när du tar ut dem, men blir fastare när de svalnat.

Vad gör man efter dagis? Lite olika skulle jag svara. Ibland går vi till parken, ibland handlar vi eller gör en utflykt och andra gånger går vi direkt hem. Ofta tittar Angelina en stund på tv. Tecknad lugn barnfilm. Sedan kan vi laga mat/baka ihop. Diska, bada, pyssla, leka, läsa böcker, slappa i soffan.

Idag hämtade Sigge på dagis och de var redan hemma när jag kom hem. Jag och Angelina provade de nya tuchpennorna, sedan gick vi in i badrummet och målade en tavla till Sigge. MYCKET färg blev det. En stor svart fläck i mitten, massor av färg i hela badrummet, på oss och överallt. Angelina skrek efter mer färg och blev vannsinnig när "leken" fick ett slut. Huaa vad hon grät. Jag tvättade henne och fick sedan snällt städa hela badrummet.

Efter denna fina badrumsstund så satt Angelina i soffan och chillade. Mikaela kom på besök och målade med tuchpennorna medans middagen blev klar. Ris och kyckling masala var inte Angelinas favorit, men Lupita gillade sin gröt. Sedan fikade vi på te/saft och choklad.

Sedan gick Mikaela och då lekte jag och Angelina "gympapass". Hon är hur söt som helst när hon gör armhävningar och situps :-) Hi Hi!

Kvällen avslutades med 5 minuter "dega med lera". Sedan blev det välling och natti natti kl 19.00



Testar de nya tuchpennorna.



Tavlan till Sigge började kanon...det finns ingen bild på kaoset.



Mikaela och Angelina målar tillsammans.



Lupita fick självklart också vara med på ett hörn. Så blir det oftast - att hon sitter med och studerar, leker vid sidan av det storasyster får göra.

Nu vet jag hur det känns att leva i ett Big Brother hus.  Jag kan inte förstå att man frivilligt utsätter sig för den pressen.

Vi bor inplastade - avskärmade från yttervärlden. Vi vet inte om det regnar, snöar eller vad det nu kan vara för väder. Termometern har de plockat bort, så det är nästan alltid en chansning när vi klär på barnen.

Rullgardinerna har varit nerplockade ett par dagar - alltså har det varit full insyn, även till sovrummet. Jag har löst det provisoriskt genom att hänga upp en gardin på halvstång och ett stort badlakan. Idag stod gubbarna länge utanför vårt fönster och snackade skit. Tur att jag hängt upp ovanstående, annars hade de kunnat gotta sig i insynen - hela familjen sovandes i samma rum. Har jag nämnt att jag numera sover med både bh och pyamas. Meckigt att amma, men vem vill vara naken i ett Big Brotherhus när man springer till toaletten på morgonkvisten?

Vi (Sigge, jag, Angelina, Lupita, Deniz, Mikaela och Sandra) var och fikade på Blooms. Där hittade Angelina snabbt en kompis att leka med - som busade hela tiden precis som Angelina.



Sedan kom det snö. Jag tänkte ta ett par härliga kort. Men det blev ett misslyckat (nja, Angelina vänder ju ryggen till) och sedan tog batterierna slut.



Angelina kunde inte bestämma sig för att vila eller leka. Det blev lite av varje.



Och en dokumentation att jag faktiskt sminkar mig ibland... Och så var det den där nappen... :/ Har ni sett Angelinas läppar någongång?



Övar med vällingflaskan i sängen. Det gick inget vidare.



Så vacker! Kolla in läpparna - jag önskar mina var så fylliga...och att ögonen var lika bedårande stora.
På dagis idag sa de att hon är tuff, tuffare än vissa pojkar och att hon verkligen tar för sig. Lite av en pojkflicka. 



Gullunge! Här sitter Lupita och tränar både det ena och det andra. Babblar, trillar, rullar runt, sträcker sig, blir arg, kämpar lite till, pussar och kramar alla i hennes väg. Hon är helt fantastisk den lilla pluttan.

Bestämde mig för en tidig kväll igår. Gick och lade mig kl 20.00 Sov som en stock. Vakande av Lupita 3 gånger och ammade snabbt. Hon sov redan när jag lade över henne i spjälisen och jag kände därför ett stort LUGN inom mig. Vaknade av hennes joller kl 07.55

Härligt! Kanske inte mycket till vuxenliv, men gud så skönt att sooooova! :-)

Igår natt var skitjobbig. Lupita hade flera uppvak, men hon somnade om själv. Sedan vaknade hon vid 3.30-tiden och grät och var tyst omvartannat i 2,5 timme. Jag försökte hjälpa henne att somna om, men det gick inte. Ammade henne vid 06.00 och då somnade hon om och sov till 8.45.

Jag har mått rätt kasst de senaste dagarna (och nätterna). Jag får hjärtklappning, svårt att somna, ligger och fantiserar om sömn, sömn, sömn. Vill skrika och gråta, men allt stannar inom mig.

Ska det vara så här? Både jag och Lupita sover sämre än någonsin och Sigge sover som vanligt. Han är så himla svårväckt och innan jag sparkat upp honom så är jag alltid vansinnigt tjurig. Han är dock helt yrvaken och vet inte alls vad som förväntas av honom.

Inatt vaknade Angelina och ville in till oss tidigt. Hon kunde inte somna om utan ville ha välling, prata, gosa, kissa flera gånger och annat jag knappt minns. 1,5-2 timmar tog det innan hon sov igen.

Lupita började gråta vid 02.30, somnade om, vaknade och grät...omvartannat. Jag låg och hade ångest. Hjärtat bultade......Vad är rätt och vad är fel för oss? Hur ska jag orka? Pest eller kolera?

Tog upp henne och ammade henne. Hon var tyst och nöjd. Lade tillbaka henne i spjälsängen och hon låg och joddlade tills hon somnade om. Och igen ett par timmar senare.

ALLT känns så jäkla jobbigt när det kommer till SÖMN. Bristen av sömn. Sömn med en barnfot i ryggen, täcken som åker av och på, händer som domnar eftersom det inte finns plats.

Nu på morgonen är Lupita samma gamla glada tjej som hon brukade vara. Hon har varit grinig ett par dagar och  jag vet inte om det beror på kuren/sömnbrist eller förkylningen/hostan.

Jag älskar mina tjejer så det värker och gör ont. De är allt för mig och jag får dåligt samvete att sömn står mellan mig och dem. Men så är det. Nu valde jag väl pest framför kolera, men det är så det får vara ett tag framöver.

Man kan tänka att det inte borde bli fler "Lupita sova hela nätter..." Hon ska ju sova nu. Men tyvärr var det inte så enkelt.

De håller på att renovera fasaden. Vi är helt inplastade!

I ovädret inatt släpte plasten och det lät som vi hade ovädret precis bredvid oss i sängen (plasten släppte på sina fästen varav vi hade en stor plastbit som fög hit och dit och piskade i vinden).

Eftersom de även håller på med våra fönster så har vi bara en fönsterruta/ett glas istället för tre - det i sin tur innebär att ALLT ljud kommer rakt in.

Som toppen på det här så glömde arbetarna släcka sin belysning - och vi har inga gardiner pga av fönstren. Jag var så sur! Men försökte lösa det provisoriskt vilket inte blev det bästa men bättre. Vem vill sova i dagsljus?

Så till natten. Lupita grät och grät. INGET hjälpte, varken buffar, solfjäder eller ramsor. (Även Angelina grät och ville sova inne hos oss, samt äta välling). Tillslut orkade jag inte mer.

Jag gav Lupita napp. Men det hjälpte inte heller. Hon grät och grät. Då gav jag henne bröstet kl 05.33. Hon var helt genomsnorig och hostade. Klötes ett par gånger pga slem. Inte kul.

Angelina sov inne hos oss OCH fick äta välling.

Så nu är vi nog på ruta NOLL!! Enligt kuren så ska man inte använda napp och inte ta upp barnet ur sängen. Och mat - det ska man äta på dagen. Dessutom så ska man inte längre buffa... Så fyra fel har jag gjort inatt. PLUS att det enligt kuren ska vara mörkt i rummet. Suck!

Det känns riktigt tungt idag.