angelinaochlupita

Ca 3, 5 månad




ca 3 månader


och ja, jag planerade att det skulle se lika ut, Tyvärr missade jag dragkedjan, men lika sött blev det ändå tycker jag.
 
  

Idag har både Angelina och Lupita fått vaccinations-sprutor.

Angelina fick en spruta, skrek högt och tårarna sprutade. Tyckte inte ens att det var helt okej efter att ha fått två plåster. Ett på armen och ett på foten. :-) Hemma tyckte hon att det var mysigt när hon först fick äta skräpmat, Pan Pizza och sedan fick majskrokar i sängen när hon tittade på "pippi" som hon själv säger (filmen Happy Feet).





Lupita fick två sprutor. Hon gillade inte sprutorna heller, men skrek inte lika hjärtskärrande som Angelina. Dock så fick hon tröst genom att amma, och något sånt gott hade jag inte att erbjuda Angelina. Vi vägde och mätte Lupita och fick följande siffror:

3 mån 19 dagar
Vikt 6720 gram
Längd 62,5 cm
H. omf 41,5 cm

Angelina vägde 3040 gram, 61,5 cm lång när hon var 3 mån och 20 dagar gammal och 6790 gram 64,5 cm lång när hon var 4 mån och 20 dagar gammal. Det verkar som att kurvan mellan dem håller på att jämnas ut.

Lupita blev jättetrött efter sina sprutor och ligger nu och sover.....fortfarande.

Idag har ljuset brunnit i mitt fönster för mamma, som idag varit död i 8 år. Saknaden är lika stor, även om smärtan bleknat.

Varje gång jag skär bröd så hör jag mammas röst att jag inte ska glömma torka bort smulorna. Jag är fortfarande på väg att ringa henne då och då, men jag lyfter inte längre luren. Jag önskar hon fått träffa min barn och att jag frågat mamma de saker jag aldrig frågade....

Jag älskar henne lika innerligt som då och ljuset brinner så hon ser det (mamma tände alltid ljus för de döda, för glädje och sorg).

www.childwatchphuket.org

Please take only one minute of your long life and visit

the webpage, maybe you can save a life, or make a big

difference in somebody's unlucky life. Turn it around and

imagine being the sad child, scared without the love from

her family. The kind of love we all need to get power to live,

to want to live...this love you can give someone that was

born without luck... thanks..

Rickard

Idag har Lupita börjat gripa efter saker. Vi förevigade detta med ett par kort.



Som grädde på moset har hon dessutom gungat på "hästen" för första gången.

Men Angelina tycker självklart att hon är "bäst" på allt och försöker visa detta genom att gunga fort på "hästen", dra bort alla saker Lupita försöker gripa tag i etc.

En  "aprilmamma" ville veta vad man hade för Top 5-listor och det enda jag kunde tänka på var att sova. Jag älskar att sova. Jag är dessutom duktig på att sova, bara det att jag just nu inte har samma möjligheter att sova som jag hade innan jag fick barn. Men när jag väl får sova, så somnar jag snabbt och kan dessutom somna om snabbt när jag vaknar av någon orsak. Dessutom så kan jag sova på minimalt med plats, med domningar i halva kroppen och fingrar som värker. Sigge däremot har svårt att somna om snabbt om han vaknar, men han är fenomenal på att somna framför tv´n i alla tänkbara ställningar och somnar minst lika snabbt som jag i sängen. Angelina gruffar omkring innan hon får ro, men sover ändå ganska så gott just nu trots att hon flyger runt som en propeller. Dagis säger att Angelina är "JÄTTEBRA" på att sova då hon nästan alltid somnar först på dagis och vaknar sist. Lupita sover nästan hela tiden, ligger skapligt stilla och är förmodligen den som sover bäst och längst av oss alla just nu.

Dagen började som den brukar - Angelina håller låda, kissar och bajsar på pottan, tittar på tv i sängen samtidigt som hon dricker välling och jag slumrar till. Dagen flyter på tills:

Dr Kurt Blomberg ringer och säger att han nu är säker på att antikropparna mot kikhosta uppkommit från vaccinet. Angelina har INTE kikhosta och jag ska avsluta behandlingen av penicillinet på både henne och Lupita sa han bestämt. Jag var 250 kr fattigare samt att Angelina varit hemma från dagis i tre dagar. (Dessa dagar har varit fyllda av pottträning, bokläsning, diverse lekar hemma och i parken och filmen "Happy Feet" - I löööve Happy Feet).

Sigge tar med sig Angelina ner till stan och jag sitter och väntar på Linda Blixt för ett besök på IKEA. Hon hade dock sett fel i sitt schema och slutade senare än hon trott - jag fick alltså vänta och göra ingenting (!) i flera timmar. Lupita sov som en stock och jag upptäckte att det är skönt att göra ingenting. Passade på att njuta av gamla minnen - jag gjorde sit-ups till låten "My Sharona" eftersom jag blev så uppfriskad av att göra ingenting. Underbart!

När jag är på väg hem ringer Sigge och berättar att Angelina slagit upp ögonbrynet och de måste till sjukhuset. Han får numret till jourmottagningen och jag glömmer bort att fråga vad som hänt och hur hon mår. Får veta senare att det var ett jack vid ögonbrynet som hon fick när hon hoppade i sin IKEA säng och trillade mot kanten. Jourmottagningen hade tejpat ihop henne. Har fortfarande inte sett henne då hon låg och sov när jag kom hem. Stackars min lilla sessa. Vilken tur att jag beställt SOS väskor för framtida bruk! 

Sedan åt jag, Sigge och ett par vänner middag. Då fick jag veta att en medelålders man blivit påkörd rakt framför dem (Sigge, Angelina och våra vänner) och dog direkt. Helt sjukt! Sigge hade gått därifrån direkt eftersom han inte ville att Angelina skulle se mer än nödvändigt. Det hade varit mycket blod och inte hela kroppsdelar.

En mycket märklig och annorlunda dag minst sagt. Hade dock gärna skippat den sista biten även om jag inte personligen upplevde den.