angelinaochlupita

En berättelse.

Lupita ligger och sover sött i sjalen. Jag, Angelina och Lupita är på väg till Jönköping, med tåg. Jag tyckte Angelina var stor knappt 1 år och 4 månader. Lupita var 22 dagar gammal. Bugaboon var full-lastad och jag hade massor av energi.

Det första som händer är att Lupita inte gillar sjalen. Det är varmt och kletigt. Hon ammar och Angelina passar på att smita mellan mina ben som försöker hålla fast henne. Hon springer iväg i tåget och jag efter. Lupita fick ligga livsfarligt kvar på sätet - dock kom det undsättning snabbt av en man på tåget.
Hela tågresan försöker jag underhålla Angelina. Lupita sover dock som tur är. Av med vagnen som väger bly - den håller tack och lov. Väntar på nästa tåg medans Angelina skruvar sig. På nästa tåg som är fullsatt. Jag svettas och ångrar resan. Bajs i blöjan. Jag kan lätt säga att det inte är kul att byta blöja på minimal plats på två barn, varav ett vill utforska världen. Av igen och på sista tåget. Nu är vi snart där. Jag schyssar och försöker tillfredställa mina barn.
Väl framme så ringer jag Sussi. Nu är vi här! Angelina sliter sig och springer iväg på perrongen. Lupita ligger i sjalen så jag släpper vagnen och springer efter Angelina. PANG! Vagnen är nere på spåret. Tåget som börjat köra tvärbromar och folk springer i panik mot vagnen. De tror självklart att det ligger ett barn i. De hjälper mig med vagnen och jag sätter mig tacksamt i bilen. Änligen framme! Tyvärr skulle vi tillbaka igen 2 veckor senare. Men den resan är en annan historia, lite lugnare, men tokjobbig ändå.

Kontentan är att jag aldrig mer kommer åka tåg ensam med två små barn. Inte ens nu när de är 1,5 och 3 år. Kanske om 3-4 år, men det får vi ta sen.