angelinaochlupita

Idag har hela familjen bakat kanelbullar. Vi tjejer hällde i saker till en smet, rörde degen och Sigge knådade. Barnen bullade med sin deg, medans jag gjorde riktiga bullar lite i smyg till ljudet av Bolibompa.

Dock så insåg jag att jag inte äger en brödkavel. Konstigt. Tvåbarnsmamma och äger ingen brödkavel! Jag stod och tänkte på min mamma när jag stod där med en flaska olivolja att dega ut med. (Flaskan alltså - inte innehållet) Hon bakade alltid. Ibland fanns det färska bullar och bröd på morgonen när man vaknade vid 06.30. Kommer jag vara en sån mamma?

Min kära granne Erika räddade mig! Max sprang över med en rikig kavel och bullarna blev ljuvligt vackra. (Har inte smakat dem än) När jag stod där och kavlade kom jag på att det var vår lilla pitbull som en gång för länge sen (typ 2-3 år sedan) åt upp den. Eller i alla fall tuggade sönder den. Det var verkligen inte en hund som tuggade sönder saker, men just kaveln var smarrig. Kanske var det för att han kände lukten av kanelbullar?

Barnen sover nu, men imorgon kommer de få äta en bulle så fort de upptäcker dem.