Ett ljus brinner för dig, mamma.
Idag är det 9 år sedan du dog. Hur beskriver jag den saknad jag dagligen känner? Tomhet, sorg men inte lika kväljande smärtsamt som det var för några år sedan. Jag tänker fortfarande på hur du upprepade gånger påminde mig om brödsmulorna som låg kvar på skärbrädan. Hur du älskade julen och hela hemmet var fullt av tomtar, pyssel och ljus. Att vi vaknade till toner av mjuk julmusik, doften av frukost och nytända ljus.
Nu ska jag själv skapa en tradition för min lilla familj och då saknar dig om möjligt ännu mer. Jag vill att mina barn ska ha minnen tillsammans med dig. Att de, liksom jag, skulle ha krypit upp i din mjuka famn och tröstats av din röst och Paris.
Jag saknar din spontanitet. Att du helt plötsligt kunde packa bilen och vi for iväg på spännande resor. Att du slängde av dig dina skor och dansade så svetten lackade. Och att du överraskade med nybakt bröd 6.30 de dagar du inte kunde sova pga värken.
Nio år sedan. Det är en evighet. Jag älskar dig lika innerligt idag. Mitt ljus brinner för dig.
Nu ska jag själv skapa en tradition för min lilla familj och då saknar dig om möjligt ännu mer. Jag vill att mina barn ska ha minnen tillsammans med dig. Att de, liksom jag, skulle ha krypit upp i din mjuka famn och tröstats av din röst och Paris.
Jag saknar din spontanitet. Att du helt plötsligt kunde packa bilen och vi for iväg på spännande resor. Att du slängde av dig dina skor och dansade så svetten lackade. Och att du överraskade med nybakt bröd 6.30 de dagar du inte kunde sova pga värken.
Nio år sedan. Det är en evighet. Jag älskar dig lika innerligt idag. Mitt ljus brinner för dig.
Kommentarer
Trackback
