angelinaochlupita

Välbehållen liten tjej.

Angelina leker vid strandkanten. Lupita vaknar och jag går upp till henne och lyfter ur henne ur vagnen. Tar upp en burk matoch ger burken till ...jag minns inte och det är inte viktigt. Men längre tid än så tar det inte. ANGELINA ÄR BORTA!!!
Jag tittar hit och dit. Går direkt åt höger och letar. Sussi går åt det andra hållet. Hjärtat bultar. Håll dig lugn tänker jag, hon är här. Men bilder av en liten livlös kropp guppandes i vattnet tränger sig på. DUNK DUNK! Jag börjar springa, frågar folk om de sett en flicka i röd baddräkt.
Vad jag inte vet är att alla (kanske 10 personer) i vårt sällskap har spridit ut sig och letar minst lika febrilt som jag. Hade jag vetat det så hade jag nog börjat kräkas för jag försökte övertyga mig själv att jag var "löjlig" med mina fantasier
En person svarar att hon har sett henne - för en stund sen. Jag springer vidare åt det håll hon pekar. Ur en skogsdunge kommer en kvinna i 45 årsåldern fram - med Angelina gråtandes i famnen. Jag börjar gråta. Min flicka lever och är välbehållen. Där, precis då, bestämmer jag mig för att inte åka och bada med flickorna ensam. Jag tackar min ängel att kvinnan är en av de normala människorna i vårt samhälle och jag är henne tacksam. Hon kramar om mig och säger att allt är bra.

Jag går tillbaka med min flicka. Skakig, lycklig, tacksam.