Tvåbarnschocken!
Den första tiden här hemma trodde jag tvåbarnschocken handlade om stress. Det var jobbigt att lägga barnen själv, att amma samtidigt som Angelina sprang omkring och riskerade att skada sig, byta två bajsblöjor nästan samtidigt som den första börja kräkas osv.
Sedan kom en period av lugn. Visst kunde det vara jobbigt, men hjärtat befann sig inte i halsgropen i alla fall.
Och så blev Angelina och Lupita större och idag infann sig en rejäl chock som slutade i ett kaos med tillhörande tårar. Angelina, min lilla princessa, söta lilla hjärtevän...har hittat sin djävul. Hon bits, rivs, kastar mat, kissar överallt, slår Lupita och den där listan skulle kunna bli lång. Pricken över i:et idag var att hon välte gåstolen - men Lupita i!!!! Jag sprang över vardagsrummet, halkade och slog i svanskotan så jag knappt kan sitta, men lyckades i alla fall dämpa Lupitas fall med foten. Hanna (en dagismamma) hörde spektaklet i telefon.
När Sigge kom hem blev Angelina jätteglad, springer fram till sin kära lillasyster (ja, Angelina älskar sin syster. Henne är det första hon frågar efter på morgonen) och drar henne i håret. Varför?
Svartsjuka? Två-års trotts? Jag har ingen aning och vet inte heller hur man ska tackla denna nýa, mindre charmiga, bit av min lilla princessa.
Det blev för mycket tillslut. Jag bölade och tårarna sprutade. Ska det vara så här? Kan jag aldrig mer lämna Lupita för en sekund utan att riskera att Angelina drar iväg henne i fötterna? Jag kände mig värdelös som mamma. Vem kan sånt här? Dessutom så har jag fula kläder, jag sminkar mig aldrig och har fortfarande gravidmage trots att Lupita är över 6 månader.
En chock. Tvåbarnschock!
Sedan kom en period av lugn. Visst kunde det vara jobbigt, men hjärtat befann sig inte i halsgropen i alla fall.
Och så blev Angelina och Lupita större och idag infann sig en rejäl chock som slutade i ett kaos med tillhörande tårar. Angelina, min lilla princessa, söta lilla hjärtevän...har hittat sin djävul. Hon bits, rivs, kastar mat, kissar överallt, slår Lupita och den där listan skulle kunna bli lång. Pricken över i:et idag var att hon välte gåstolen - men Lupita i!!!! Jag sprang över vardagsrummet, halkade och slog i svanskotan så jag knappt kan sitta, men lyckades i alla fall dämpa Lupitas fall med foten. Hanna (en dagismamma) hörde spektaklet i telefon.
När Sigge kom hem blev Angelina jätteglad, springer fram till sin kära lillasyster (ja, Angelina älskar sin syster. Henne är det första hon frågar efter på morgonen) och drar henne i håret. Varför?
Svartsjuka? Två-års trotts? Jag har ingen aning och vet inte heller hur man ska tackla denna nýa, mindre charmiga, bit av min lilla princessa.
Det blev för mycket tillslut. Jag bölade och tårarna sprutade. Ska det vara så här? Kan jag aldrig mer lämna Lupita för en sekund utan att riskera att Angelina drar iväg henne i fötterna? Jag kände mig värdelös som mamma. Vem kan sånt här? Dessutom så har jag fula kläder, jag sminkar mig aldrig och har fortfarande gravidmage trots att Lupita är över 6 månader.
En chock. Tvåbarnschock!
Kommentarer
Postat av: anki rye
hej linda, förstår att du blir ledsen men du är ingen oduglig mamma. jag hade det så med fredrik o richard. fredrik gjorde små saker i smyg o hoppades att vi inte skulle se något men det gick ju över till slut fast jobbigt är det man får ju kolla hela tiden. det är så kul att följa er o se alla fina bilder de är ju så gulliga hälsa alla från mig puss
Postat av: Annika
Åh, kram på dig!
Ninja har nu ställt sig på Morris mage och arm (vid två olika tillfällen) och jag blev helt förstörd båda gångerna. Morris hjärtskärande gråt och ilska över att jag inte haft bättre koll på Ninja är mycket för en mamma som inte får sova på nätterna.
Å så är man ful dessutom...vet hur du känner dig mao.
Kram igen!
Trackback
