angelinaochlupita

För sjunde dagen så har Angelina ögoninfektion. Jag tvivlar på att dropparna jag ger henne verkligen har effekt. Fick se sanningen i kletögat och inse att det inte blir något dagis för henne imorgon heller.

Och jag får fortsätta min mindre smickrande vardag som består av att försöka pussla ihop Lupitas förmiddagslur, laga lunch, torka kiss, byta blöja, Angelinas sovstund, mata Lupita, aktivera dem och fortsätta matlagning inför middagen och bada, droppa ögon och allt annat, som att vika tvätt och allt tråkigt som jag helst vill att någon annan gör.

Lupitas ögon är dessutom inne i den värsta fasen - blärk säger jag faktiskt! Det säger allt.

Det var nu länge sedan jag hörde främmande människor säga att mina barn är såååå söta och VILKA ÖGON (med förtjusning i rösten. De står mest och tittar i smyg..tysta..med fasa i deras blick. Jag ler ursäktande och ibland säger jag milt -Ögoninfektion, och får en min som betyder (så ni förstår att jag faktiskt tar hand om mina barn och att de faktiskt ÄR söta när de inte är täckta av var och gula små bäckar rinnande ner på kinderna från ögonvrån).

Jag längtar efter annat nu. Träna, sova en liten lur när Angelina är på dagis, städa upp utan att Angelina drar ut allt snabbare än jag hinner få ordning, att promenera utan barnen, att läsa en bok, att bara vara...att duscha utan att bli störd....men just nu - sova.

DET kan jag i alla fall. Klockan är sent och barnen och Johanna som är på besök, sover. Snart jag med.

Godnatt.