angelinaochlupita

När jag kommer hem så rusar barnen upp ur sina sängar och pratar oavbrutet. Jag tar barnen och lägger dem igen, men nu håller de låda som aldrig förr.

Lupita säger bla följande: Mamma, Svante ropa Nina, hjälp, ramla! Glassen i vattnet. Vi bada pappa, Svante.

Angelina fortsätter och berättar att det inte alls var en glass som ramlade i. Och de har sett en häst, som gick hem.

De undrade var alla djuren var nu...och den lilla sothönan, den fick verkligen inte bada i trekanten när alla andra djur hade gått och lagt sig. Och sedan ville de veta var Svante var. Sover såklart, sa jag och undrade för mig själv om vi skulle ta och adoptera honom ett par timmar nästa vecka.

Sedan formligen hoppar Lupita på mina bröst och ska AMMA! Jag förklarar att hon är stor och att det inte finns mat i mina bröst. Men då tycker hon att hon kan äta i alla fall. Angelina håller med och de två försökte ta bort mina händer för att Lupita skulle kunna ta sig ett smakprov. De insåg att detta var annorlunda och tyckte det var skitkul. Mamma ligger och skriker i sängen! Och gapskrattar! 

Sedan blev det kisspaus, läsa bok, mer prat om dagen, tutt-förföljning x ett antal gånger tills jag bestämde mig för att klä på mig en tröja. 

Hela nattningen tog kanske strax över 1 timma - galet länge.