Mina älskade ungar

Jag älskar mina barn. Inte bara älskar dem utan ÄLSKAR dem så det gör berusande ont.

Hjärtat bultar lite snabbare när Angelina kommer springande över dagisgården och skriker -Mamma! Mamma! av lycka att jag är där för at hämta dem. Jag lyfter upp henne och hon kramar mig snabbt. -Är Lupita? frågar hon och tittar sig omkring. Det är just nu viktigt att vi hittar Lupita och är en familj som ska gå. Jag pussar henne och går fram till Mia för att prata om hur dagen har varit.

Lupita kommer töltandes och har tårar i ögonen. -Mammmmmaaaaaa! Jag lyfter upp henne och hon skrattar och gråter samtidigt. Hon lägger sitt huvud på min axel och pustar ut. Mamma kom idag också, nu är allt lugnt.

Båda håller sig nära mig och jag älskar dem så det inte är klokt. De trivs på dagis med självklart är hemma bäst.

-Vi ses imorgon.... och går till lekparken. Jag önskar jag både kunde arbeta och vara hemma med mina barn...eller arbeta ännu kortare dagar och ha dagis runt husknuten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0