Sova en hel natt - en dröm
Igår natt var skitjobbig. Lupita hade flera uppvak, men hon somnade om själv. Sedan vaknade hon vid 3.30-tiden och grät och var tyst omvartannat i 2,5 timme. Jag försökte hjälpa henne att somna om, men det gick inte. Ammade henne vid 06.00 och då somnade hon om och sov till 8.45.
Jag har mått rätt kasst de senaste dagarna (och nätterna). Jag får hjärtklappning, svårt att somna, ligger och fantiserar om sömn, sömn, sömn. Vill skrika och gråta, men allt stannar inom mig.
Ska det vara så här? Både jag och Lupita sover sämre än någonsin och Sigge sover som vanligt. Han är så himla svårväckt och innan jag sparkat upp honom så är jag alltid vansinnigt tjurig. Han är dock helt yrvaken och vet inte alls vad som förväntas av honom.
Inatt vaknade Angelina och ville in till oss tidigt. Hon kunde inte somna om utan ville ha välling, prata, gosa, kissa flera gånger och annat jag knappt minns. 1,5-2 timmar tog det innan hon sov igen.
Lupita började gråta vid 02.30, somnade om, vaknade och grät...omvartannat. Jag låg och hade ångest. Hjärtat bultade......Vad är rätt och vad är fel för oss? Hur ska jag orka? Pest eller kolera?
Tog upp henne och ammade henne. Hon var tyst och nöjd. Lade tillbaka henne i spjälsängen och hon låg och joddlade tills hon somnade om. Och igen ett par timmar senare.
ALLT känns så jäkla jobbigt när det kommer till SÖMN. Bristen av sömn. Sömn med en barnfot i ryggen, täcken som åker av och på, händer som domnar eftersom det inte finns plats.
Nu på morgonen är Lupita samma gamla glada tjej som hon brukade vara. Hon har varit grinig ett par dagar och jag vet inte om det beror på kuren/sömnbrist eller förkylningen/hostan.
Jag älskar mina tjejer så det värker och gör ont. De är allt för mig och jag får dåligt samvete att sömn står mellan mig och dem. Men så är det. Nu valde jag väl pest framför kolera, men det är så det får vara ett tag framöver.
Jag har mått rätt kasst de senaste dagarna (och nätterna). Jag får hjärtklappning, svårt att somna, ligger och fantiserar om sömn, sömn, sömn. Vill skrika och gråta, men allt stannar inom mig.
Ska det vara så här? Både jag och Lupita sover sämre än någonsin och Sigge sover som vanligt. Han är så himla svårväckt och innan jag sparkat upp honom så är jag alltid vansinnigt tjurig. Han är dock helt yrvaken och vet inte alls vad som förväntas av honom.
Inatt vaknade Angelina och ville in till oss tidigt. Hon kunde inte somna om utan ville ha välling, prata, gosa, kissa flera gånger och annat jag knappt minns. 1,5-2 timmar tog det innan hon sov igen.
Lupita började gråta vid 02.30, somnade om, vaknade och grät...omvartannat. Jag låg och hade ångest. Hjärtat bultade......Vad är rätt och vad är fel för oss? Hur ska jag orka? Pest eller kolera?
Tog upp henne och ammade henne. Hon var tyst och nöjd. Lade tillbaka henne i spjälsängen och hon låg och joddlade tills hon somnade om. Och igen ett par timmar senare.
ALLT känns så jäkla jobbigt när det kommer till SÖMN. Bristen av sömn. Sömn med en barnfot i ryggen, täcken som åker av och på, händer som domnar eftersom det inte finns plats.
Nu på morgonen är Lupita samma gamla glada tjej som hon brukade vara. Hon har varit grinig ett par dagar och jag vet inte om det beror på kuren/sömnbrist eller förkylningen/hostan.
Jag älskar mina tjejer så det värker och gör ont. De är allt för mig och jag får dåligt samvete att sömn står mellan mig och dem. Men så är det. Nu valde jag väl pest framför kolera, men det är så det får vara ett tag framöver.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Stackare, hoppas att ni snart får sova ut. Ksickar kramar till dig !
Nyfikna
Postat av: Mia
Hej!
Jag hoppas att ni får sova ordenligt snart. Det är jobbigt att aldrig känna sig utvilad.
Mia.
Postat av: Annie
Allvarligt talat, Linda! Du MÅSTE se till att få sova om duska kunna fungera över huvud taget. Kan inte Sigge ta nån natt i veckan så du kan sova borta eller så? Försök att inte få dåligt mammasamvete. Vi måste förstå att vi bara är människor och att mat och sömn faktiskt är absoluta måsten för att orka med! Stor kram! Tänker på er!
Trackback
