En märklig dag

Dagen började som den brukar - Angelina håller låda, kissar och bajsar på pottan, tittar på tv i sängen samtidigt som hon dricker välling och jag slumrar till. Dagen flyter på tills:

Dr Kurt Blomberg ringer och säger att han nu är säker på att antikropparna mot kikhosta uppkommit från vaccinet. Angelina har INTE kikhosta och jag ska avsluta behandlingen av penicillinet på både henne och Lupita sa han bestämt. Jag var 250 kr fattigare samt att Angelina varit hemma från dagis i tre dagar. (Dessa dagar har varit fyllda av pottträning, bokläsning, diverse lekar hemma och i parken och filmen "Happy Feet" - I löööve Happy Feet).

Sigge tar med sig Angelina ner till stan och jag sitter och väntar på Linda Blixt för ett besök på IKEA. Hon hade dock sett fel i sitt schema och slutade senare än hon trott - jag fick alltså vänta och göra ingenting (!) i flera timmar. Lupita sov som en stock och jag upptäckte att det är skönt att göra ingenting. Passade på att njuta av gamla minnen - jag gjorde sit-ups till låten "My Sharona" eftersom jag blev så uppfriskad av att göra ingenting. Underbart!

När jag är på väg hem ringer Sigge och berättar att Angelina slagit upp ögonbrynet och de måste till sjukhuset. Han får numret till jourmottagningen och jag glömmer bort att fråga vad som hänt och hur hon mår. Får veta senare att det var ett jack vid ögonbrynet som hon fick när hon hoppade i sin IKEA säng och trillade mot kanten. Jourmottagningen hade tejpat ihop henne. Har fortfarande inte sett henne då hon låg och sov när jag kom hem. Stackars min lilla sessa. Vilken tur att jag beställt SOS väskor för framtida bruk! 

Sedan åt jag, Sigge och ett par vänner middag. Då fick jag veta att en medelålders man blivit påkörd rakt framför dem (Sigge, Angelina och våra vänner) och dog direkt. Helt sjukt! Sigge hade gått därifrån direkt eftersom han inte ville att Angelina skulle se mer än nödvändigt. Det hade varit mycket blod och inte hela kroppsdelar.

En mycket märklig och annorlunda dag minst sagt. Hade dock gärna skippat den sista biten även om jag inte personligen upplevde den.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0