angelinaochlupita

Efter att ha fått inse att Karon inte hade något bra hotell (dyra, små rum och ingen pool..eller pool men byggarbetsplats på bottenvåningen) för oss så beslutade vi oss för att åka till Khao Lak. Vi fick åka 2 timmar och fick ett enormt fint välkomnande. Kall dricka och iskalla handdukar att svalka oss med.

Sju personer hjälpte oss upp med bagaget och när vi tagit ett dopp i poolen så hade de ställt in en frukttallrik på varje rum. Nice! Allt var så fint. Orkideer på sängen och handfatet, superfin spjälsäng, fönster in till badrummet etc. Nästan lite för fint för 2 vuxna och 6 låtande barn. Detta var extra tydligt när vi åt på hotellets restaurang. 3 thailändskor stod bakom oss....och Angelina fick glass serverat i tunt martiniglas. Kallsvetten kom krypandes och därefter åt vi på lokala hak i Khao Lak centrum.

Julafton tillbringade vi i poolen med utsikt över havet. På kvällen shoppade vi lite på en lokal markand och åt på en pastarestaurang. Lugnt och skönt. Jag drack en Chang, den andra på resan, och det kändes riktigt lyxigt.

En kväll svängde vi förbi en armebåt som under tsunamin 2004 spolade upp den på land - 3 km in från stranden upp i Khao Lak centrum. Man såg spår av tsunamin även nu. Trasiga träd, mycket nybygge vid stranden (inget gammalt kvar alls), skräp och krossade båtar i sanden, hål i marken vilket var gamla bortglömda rörledningar från borttagna hus, kläder vid vattenbrynet etc Dagen vi åkte hem lade människor jag inte känner ner blommor i havet till minne av sina kära.

Priserna varierar kraftigt mellan olika ställen, liksom utbudet av varor. Men generellt så är det riktigt billigt att leva och shoppa i Thailand.

Oljemassage ligger oftast kring 250 bath ute, 350 bath på vårt första hotell och 700 bath på det andra hotellet.
Tvätt kostar 40 bath/kg ute, minst det dubbla på vårt första hotell och 4-6 gånger mer på det andra hotellet.
Internet kostar ca 40-60 bath/h ute, 100 bath/30 min på vårt första hotell och 500 bath/dag på det andra hotellet och då kunde du bara vara uppkoplad mellan 10-19 av någon konstig anledning.

Nu när det är högsäsong kan man pruta så man skäms. De lägger på minst 50 %.
Ex så köpte vi foppatofflor för 150 bath, kimono för vuxna för 500 bath (och då vet jag att i norra thailand får man dem för 300 bath), Ed Hardy keps för 350 bath och väskor för 300-500 bath.

Thaimat kostar 50-100 bath och då köper man till kokt ris för 25 bath. Dryck 30 bath. Men pasta, pizza etc kostar mer. Vi besökte ett svenskt ställe med IKEA barnstolar där barnen åt köttbullar, riktigt potatismos, lingon och gräddsås för 350 bath/portion men det var det verkligen värt.

Emma, Kim och Susanne fick magsjuka när vi var där. Susanne blev inte sjuk förren natten till hemresedagen. Hon spydde hela natten och mådde verkligen inte bra. Vi fick ringa dit en läkare som gav henne 3 olika piller, vätskeersättning och en spruta - allt för att klara hemresan.

Ann mötte upp oss på flyget. Vi fick krama om henne igen och fick dessutom var sin present av henne. Hon är en person som jag hoppas att få träffa fler gånger trots avståndet.

Jag hade ångest för hemresan. 11 timmar på flyget utan flygstol till Angelina,Emma och Lupita. När alla i stort sett stigit på så var planet halvfullt. VI FICK FLER STOLAR! Jag blev så lättad att jag grät och personalen förstod inte varför jag blev så ledsen..fast jag blev ju glad. Glädjetårar är fantastiska! Resan hem blev över förväntan och Angelina sov liggandes över två stolar, tills hon skulle vända sig och trillade ner och slog i huvudet. Emma sov hon också, med ögonbindel och öronproppar. Lupita sov i en lånad babytravel säng och jag, Susanne och Natalie vakande över dem. Kim och Kevin lyckades sova ett tag och det såg himla skönt ut.

Thailand är ett fantastiskt land. Nu när jag sett det två gånger så inser jag att man måste resa runt i landet för att verkligen njuta till fullo. De ställen jag varit på är så olika att den som endast stannar på en plats verkligen inte kan "se" Thailand på ett rättvist sätt.

Att resa med små barn var både lättare och mycket svårare än jag trott. Lupita gillade inte värmen och Angelina satt inte still många minuter när man skulle äta. Att känna ansvar för två barn när man är ensam förälder är jobbigt även om jag kunde be om hjälp. Stranden som är så vacker blev för sandig för Lupita och alla nappar som tappades hit och dit. Att shoppa på dagtid var för varmt och på kvällarna var barnen (de små) gnälliga eftersom de var trötta och inte alls ser njutningen av att pruta. De större barnen gillade inte det Thailändska köket och det gjorde utbudet begränsat. Att restauranger inte har dörrar och bilar kör precis utanför får nog vilken småbarnsförälder som helst att sätta riset i halsen. Jag önskar jag hade tagit med mig hälften så mycket kläder och att jag hade tagit med mycket mer välling eftersom det var ett bra sätt att få i Anglina vätska och näring. Men mest av allt så önskar jag att vi skulle stannat längre och att Sigge hade kommit dit när han kört upp och tagit sitt c-körkort.